Saga

Lilla trollungen blir en månad idag. Och det har gått så fort. För fort.
Det känns som igår hon låg i min mage, och sparkade och levde rövaren. Det kan jag sakna lite ibland, likaså mysmagen! Men, nu har jag ju henne här hos mig istället, och det går inte att jämföra med nåt annat <3

Underbara unge! Du är så älskad, du är så önskad. Du värmer våra hjärtan, och förgyller vårt liv lite mer varje dag. Dina sprattlande ben och armar, dina små gurglingar och din underbara doft. Vi älskar dig Saga! Du är mammas och pappas allt <3

Nu har hon även börjat le lite, och småskratta känns det som. Underbart!

Grattis på din 1-månadsdag lilla hjärtat!

Klänning ska man ju ha när man "fyller" 1 månad :)


1:a advent

Igår hade älskling och jag lördagsmys minsann. Det blev jättegoda räkmackor, päroncider och film. Oh, så mysigt!
Lillan var ju självklart med, men hon fick nöja sig med nappflaskan :)



Idag är det första advent, så ikväll tänder jag första ljuset i ljusstaken här hemma. Sen blir det glögg och tomteskum med älskling.

Det var visst julskyltning här hemma idag, men det missade jag. Lite tråkigt, det hade varit så mysigt att gå med barnvagnen och kika. Men, det blir ju fler gånger.
Nu ska jag underhålla min dotter lite :)

Ha en jättemysig första advent!

Trollungen

Hon växer så det knakar! Ah, får nästan lite panik.
Vi var på BVC idag, och hon väger 4450 gram nu, är 54 cm lång och huvudomfånget ligger på 37 cm. Herregud, på en månad har hon nästan lagt på sig 1 kg ( fattas 20 gram ) 2 cm på längden och 3 cm i huvudomfång. Jag hinner ju inte med. Lilla hjärtat, lugna ner dig lite! <3

På söndag fyller hon minsann en månad.

För övrigt har vi spatserat lite på stan idag, med Karin och Cassandra. Fikat på Coffee House och shoppat lite på Lindex till skruttan.
Väldigt mysigt :)

Ett stort grattis till min älskade Cassandra, som fyller 22 år idag. Grattis gumman! Hoppas du haft en underbar dag och att du får en underbar kväll! Present kommer, kunde ju inte kika på det idag när du var med ;)
Cassandra är en person som jag kan prata med om allt, som man alltid har roligt med, som är otroligt mån om en och omtänksam. Grattis igen gumman!

Nu blir det snart mat - fiskbullar. Är lite skeptisk till det, har aldrig gillat det, men ska ge det en ny chans. Wish me luck!

Ha en toppenfredag!

Älskade unge!


Number One Hits

Hej torsdag. Nu ska ni få höra- jag har pyntat klart här hemma! Lillan ville inte sova, så vid 8.00 gick vi upp, hon åt lite och sen pyntade minsann mamma klart i lägenheten. Allt som ska upp nu är ljusslingan på balkongen, men det får nog Frank göra. Nåt ska han ju ha säg ;)

Nu sitter jag och spelar nya Lips - Number One Hits i min ensamhet. Eller, ja ensam är jag ju inte. Lillan är också här, men jag kan lugnt tala om att hon är inte alls intresserad av mammas helt makalöst fantastiska sångröst *host host*
Hon sover så gott i sin babysitter så.

Nu ska jag fortsätta sjunga, det sköna med att vara ensam är att man inte behöver skämmas! :)

Tjing

Inte det minsta intresserad. Hon sover så gott så. Kan det vara mammas underbara sångröst tro?! :)


Det där med hygien

Ja, jag kan lugnt säga att det där med hygienen förändras ( läs försummas ) ganska rejält när man är nybliven förälder. Idag duschade jag ( ska inte tala om på hur många dagar ) och det var det skönaste på länge.
Saken är den att man kan bestämma sig för att " nu ska jag duscha " eller " nu ska jag sminka mig " och så börjar den nya lilla familjemedlemmen skrika- vilket ju självklart betyder att man släpper det man precis skulle börja med, och tar hand om sin lilla bebis- förmodligen är det mat eller blöjbyte som gäller, i mitt fall kan det även vara så att lilla snurpan vill vara i famnen ( kan nog vara så för fler ). Och när lillan sen är nöjd- ja då har jag helt glömt bort mig själv. Hon är det viktigaste, hon kommer i första hand- och då luktar fröken Johansson svett i x antal dagar. Haha...

Livet flyter på perfekt här hemma, vi njuter av Saga varje dag- hennes minspel, hennes små illtjut och att hålla i henne och gosa med henne. Finns det en härligare doft än den av bebis?!
Barnvagnen rullar på flitigt, babysittern används dagligen. Spjälsängen lite värre. Lillan vill gärna sova med oss, och självklart får hon det! <3

Jag och snuttan har spenderat natten hemma hos mormor, och myst rejält. Ätit god mat, hälsat på gammelmormor och gammelmorfar, promenerat och bara varit. Nu är vi hemma- och här sitter jag med lilla älsklingen på armen och en kopp kaffe.

Har börjat med julpyntet- och är snart klar. Hoppas bara jag blir nöjd!
Lillan har fått tomtepåslakan och örngott till sin säng :)

Jag fullkomligt älskar att vara mamma! Saga, du förgyller vårat liv varje dag! Vårt lilla mirakel <3


Förlossningen

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av min förlossning, hur jag upplevde den och hur det gick till- medans det fortfarande finns relativt färskt i minnet. Skippar självklart de mest intima detaljerna.

Allting började på måndagen, den 26 oktober. Klockan var nog runt 19.30 här hemma och vi hade precis ätit mat, när jag kände ett enormt "hugg" i nedre delen av magen. Hade inte känt nåt liknande innan så reagerade självklart. Tog det lugnt, kollade på klockan och inväntade spänt nästa. Det tog ca 15 minuter och så kom det där hugget igen. Var det på riktigt nu? Skulle hon komma? Det var ju vad jag trodde.
Kollade på tv, och försökte sen att sova, men icke. Det gjorde för ont. Så jag låg på soffan och ojjade mig hela natten- nu kom värkarna med 10 minuters mellanrum.
På tisdagmorgonen ringde jag till Västervik, för jag hade inte sovit nåt överhuvudtaget. Hon sa till mig att ta en varm dusch och försöka sova- det var för långt mellan värkarna. Sagt och gjort.
Men när Frank kom hem vid 16 hade jag gett upp. Bestämde mig för att ta en promenad till affären, handla lite dricka och frukt, och se om värkarna kom tätare. Och det gjorde dom- cirka 5 minuter nu. Hem, ringde Västervik och åkte in, runt klockan 18 på kvällen.
Väl framme fick vi komma in i ett intagningsrum, på med CTG och ligga och vänta på att bli undersökt. I mitt huvud snurrade bara att " nu måste jag vara öppen ganska mycket, med tanke på hur ont jag har haft ". Barnmorskan undersökte mig- 1,5 cm! Ah!!! En aktiv förlossning är först efter 3 cm. Men gud, hur ont ska jag behöva ha?!
Dom bestämde att jag skulle få en sovdos, då jag varit vaken 36 timmar. Allt för att ha kraft och ork när det väl var dags.
Vi fick ett rum, jag fick tabletter och somnade. Sov hela natten, vilket var välbehövligt.
På onsdag morgon blev jag undersökt igen- fortfarande 1,5 cm. Vi blev tillsagda att ge oss ut i Västervik och promenera. Jaha, det får vi göra då. För att se om det kom igång mer.
Och vi promenerade! Och shoppade. Och promenerade lite till. Åt lunch. Och promenerade ännu lite till.
Väl tillbaka på BB blev jag undersökt igen- 3:e gången. Fortfarande 1,5 cm. Men! Så vi bestämde oss för att åka hem. Vi tänkte att det skulle vara skönt att sova hemma i vår säng.

Vi kom hem runt 18 på onsdagkvällen. Jag tog en dusch, och försökte få i mig lite mat- men nu kom värkarna tätare, och dom var annorlunda. Dom gjorde betydligt mer ont, jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Försökte sova, men det gick inte. Vankade fram och tillbaka här hemma i flera timmar- det gjorde ondare och ondare. Till slut ringde vi in till BB, nu kom värkarna med 3 minuters mellanrum, och jag hade jättesvårt att prata med barnmorskan, vilket hon hörde. "Kom in" fick jag höra.
Ringde taxi, och plågade mig genom den längsta bilfärden i hela mitt liv.
Kom fram till BB vid 03.00. Innan CTG och undersökning gick jag på toaletten- var kom allt blod ifrån?! " Bara lugn, det är så det ska vara " informerade barnmorskan. Hon satte CTG- lillan mådde bra. Sen undersökte hon mig. Jag var öppen 4 cm! Yes! Nu var det dags! Äntligen!
" Vill du ta ett bad?" - "Ja, det vill jag verkligen!". Och det var nog det skönaste badet jag tagit någonsin! Underbart. Jag slappnade av, det hjälpte inte direkt mot smärtan, men jag fick som ett inre lugn.
Efter en timme bad jag om en epidural. Vi fick ett förlossningsrum, och barnmorskan frågade om jag inte skulle prova på lustgas först. Ja visst. Frank stod bredvid sängen med lustgasmasken, och på mitt kommando hjälpte han mig. Lustgasen gav mig ett otroligt rus, vilket var obehagligt och pinsamt. Den hjälpte heller inte mot smärtan, men jag slappnade av mellan värkarna.
Runt den här tiden var allt som i en dimma, jag hade inte tidsbegrepp och hängde inte riktigt med i vad som hände- dels på grund av lustgasen, dels smärtan. Nu hade jag dock inte lika ont som hemma- hemma var värst smärtmässigt, men nu var värkarna tätare och mer intensiva.
Efter undersökning bestämde dom att jag skulle få epidural. Tack. Narkosläkaren kom, presenterade sig och började göra iordning allt. " Jag har hört att man kan bli förlamad av epiduralen, det vill jag inte!" hävde jag ur mig. Men han lugnade mig och sa att den risken är inte stor. Okej, sätt den då.
Och det ska jag tala om- epiduralen var underbar! Jag hade inte ont överhuvudtaget. Tack tack tack!
Nu fick jag ännu lite mer vila och avslappning, inför vad som komma skulle. Dagpersonalen kom- och jag fick en manlig barnmorska vid namn Tommy. Och han var helt fantastisk! Vilken man! Han förklarade allt, och hjälpte mig genom krystvärkarna- då jag inte fick krysta utan andas igenom dom. Det var otroligt jobbigt- trycket neråt var extremt, och det var verkligen inte lätt att hålla emot.
Han satte ett dropp för att driva på krystvärkarna ytterligare lite- och undersökte mig. " Du är öppen 10 cm " Nu skulle jag få krysta.

Sagt och gjort- jag tryckte för allt jag var värd. Och det var det met ansträngande jag någonsin gjort! Men jag fick nya krafter mellan krystningarna- varifrån vet jag inte och hur jag var kapabel till att genomföra något sånt förstår jag inte. Men jag klarade av det- med lite hjälp av en sugklocka då lillans hjärtljud blev en aning låga mot slutet. " Nästa gång kommer hon!" De fyra orden gav mig den största kraft jag nånsin haft och förmodligen nånsin kommer uppleva. Jag krystade för kung och fosterland. Och helt plötsligt var hon här, vår dotter. Allt smärta släppte när dom slängde upp det lilla livet på min mage. Jag grät, Frank tappade talförmågan. Och lillan skrek. Precis som det ska vara! Frank klippte navelsträngen, jag grät fortfarande. Herregud, det fanns verkligen en bebis inne i min mage, och hon var helt och hållet vår. Vi hade gjort henne, och nu - efter nio månaders lång väntan och 6 timmars hårt arbete- var hon äntligen här hos oss. Tack!
Klockan stod på 09.12 torsdagen den 29:e oktober 2009. Världens vackraste varelse var nu här.
Känslan när hon kom ut går inte att beskriva, inte heller värkarna och krystningen. Visst gjorde det ont- jag har aldrig haft så ont och kommer nog aldrig få, men den smärtan är den enda som för med sig nåt bra, nåt otroligt. Och det är den enda smärtan i världen som försvinner på ett ögonblick. När dom lägger ens nyfödda barn på magen glömmer man allt man genomgått dom senaste timmarna. Man har bara sitt barn i tankarna- det är underbart och jag önskar att alla kunde få uppleva den känslan.

Frank var fantastisk genom hela förlossningen, allt från att hjälpa mig här hemma med kläder till att ge mig lustgas, vatten och hålla min hand på BB. Jag älskar dig! <3 Och hade inte klarat det utan dig!

Förlossningen tog allt som allt 6 timmar och 7 minuter. Krystningen tog 17 minuter. Och nu har vi en dotter för resten av vårt liv. 3570 gram, 52 cm- ett mirakel, ett underverk. Ren kärlek.

Det var värt varenda minut av smärta, varenda krystning. Allt bleknar i jämförelse med henne.

Saga Betty Hofstad 091029. Vi älskar dig! Tack för att du kom!


Ett litet mirakel

Den 29 oktober 2009 klockan 09.12 kom äntligen vår dotter. Hon var 52 cm lång och vägde 3570 gram.
Hon är det vackraste som finns, ett litet underverk- jag kan knappt förstå att vi har gjort henne och att vi får behålla henne.
Älskade lilla barn- du anar inte hur efterlängtad du varit! Hur älskad du är! Hur otroligt mycket du betyder! Du är det absolut bästa som finns, som någonsin kommer finnas. Du värmer våra hjärtan varje gång vi ser på dig.
Jag kan inte hjälpa att känna att du kanske ibland hade haft det bättre i mammas mage- modersinstinkten tar över ibland. Jag vill inte annat än att beskydda dig, hålla dig varm och trygg, ge dig allt du någonsin kan behöva. Du är vårt allt, och vi älskar dig så obeskrivligt mycket! Det gör ont i mitt hjärta- all kärlek svämmar snart över <3

Saga Betty Hofstad- välkommen till världen <3

Fingrar och tår och fjäderlätt hår
en blick så klar som tusentals år
det är knappt jag förstår, en tös hon är vår!
En gåva till oss är du min lilla!
Mitt barn i min famn jag viskar ditt namn
och plötsligt känns det som all världen försvann.
Som tiden stod still, en tös hon finns till.
En livets gåva är du min lilla!
Tänk blodet i mig blev till blod ini dig
vandrar genom tider, ådror och märg.
släktled i mig blir till släktled i dig
Här är du- en av oss
en ny länk i livets kedja.
Jag lånar dig jag, min skatt för ett slag
en stund så kort som den vore ett andetag.
En vindpust av tid är ditt och mitt liv,
en livets gåva är du min lilla!
Fingrar och tår och fjäderlätt hår
en blick så klar som tusentals år
det är knappt jag förstår, en tös hon är vår!
En gåva till oss är du min lilla!

RSS 2.0