Lyckligt lottad
Jag tackar gud i stort sett varje dag för min dotter. Och då är jag inte troende.
Men, jag är så evigt tacksam för att vi fick en fullt frisk liten flicka. Jag är så glad över att hon skriker och tjurar, och stretar emot och försöker bestämma över oss. Jag är evigt tacksam för alla vakna nätter, alla blöjbyten, alla tvättider och alla spyor. Jag är till och med tacksam över att hon var förkyld, om så ännu bara en gång.
Allt det här visar bara att hon är en fullt frisk, normal liten tjej med en stark vilja och en alldeles egen personlighet.
Tack för att vi fick en lätt graviditet och en perfekt förlossning, utan komplikationer. Tack för att vår dotter finns hos oss, varje liten sekund av varje dag av varje månad, av varje år. Låt oss ha henne hos oss tills vi försvinner.
Anledningen till detta inlägg är att ett par där vi bor, som vi inte känner personligen men vet vilka det är, förlorade sin dotter direkt efter födseln. Jag lider så med er, och jag kan inte ens börja föreställa mig hur ni mår och hur ni känner. Jag kan bara tänka mig hur svårt detta måste vara för er, och ni ska veta att vi alla lider med er. Det är så sorgligt.
Förlusten av Åke, och sedan vetskapen om vad dessa två människor går igenom får mig att uppskatta mitt friska barn och min sura gubbe nåt otroligt. Samtidigt som rädslan infinner sig, och man börjar tänka och spekulera i vad som kan komma att drabba oss. Jag vet, sådana tankebanor ska man inte ge sig in i, men jag kan inte låta bli.
Hur skulle jag överleva förlusten av Saga? Det finaste, mest värdefulla som finns för mig och Frank. Det bästa som hänt, och det finaste vi någonsin gjort.
Jag kommer vara lika tacksam om Saga är det enda barnet vi får- då är vi lika nöjda som om vi skulle få 1,2 eller 3 barn till. Så länge hon är frisk och hos oss, då är jag nöjd. Och jag skulle gå genom eld och lågor för henne, ge mitt liv utan att tveka för att rädda hennes.
Hon är allt, det som får min värld att fortsätta snurra efter förlusten av Åke. Hon ger mig glädje och framförallt hopp. Med sitt skrik, sitt skratt, sin rultiga gångstil, sina tjocka lår och sitt underbara leende.
Hon gör både mig och Frank hela. Lilla hjärtat, vi älskar dig. <3
Just nu går mina tankar till er- jag hoppas ni tar er ur sorgen, och en dag ser livets ljusa sida igen. Jag lider med er. Och, för vad det är värt- er lilla flicka är jättevacker. Jag vet att inga ord räcker till, men ni ska veta att vi lider med er, det gör vi alla.
Men, jag är så evigt tacksam för att vi fick en fullt frisk liten flicka. Jag är så glad över att hon skriker och tjurar, och stretar emot och försöker bestämma över oss. Jag är evigt tacksam för alla vakna nätter, alla blöjbyten, alla tvättider och alla spyor. Jag är till och med tacksam över att hon var förkyld, om så ännu bara en gång.
Allt det här visar bara att hon är en fullt frisk, normal liten tjej med en stark vilja och en alldeles egen personlighet.
Tack för att vi fick en lätt graviditet och en perfekt förlossning, utan komplikationer. Tack för att vår dotter finns hos oss, varje liten sekund av varje dag av varje månad, av varje år. Låt oss ha henne hos oss tills vi försvinner.
Anledningen till detta inlägg är att ett par där vi bor, som vi inte känner personligen men vet vilka det är, förlorade sin dotter direkt efter födseln. Jag lider så med er, och jag kan inte ens börja föreställa mig hur ni mår och hur ni känner. Jag kan bara tänka mig hur svårt detta måste vara för er, och ni ska veta att vi alla lider med er. Det är så sorgligt.
Förlusten av Åke, och sedan vetskapen om vad dessa två människor går igenom får mig att uppskatta mitt friska barn och min sura gubbe nåt otroligt. Samtidigt som rädslan infinner sig, och man börjar tänka och spekulera i vad som kan komma att drabba oss. Jag vet, sådana tankebanor ska man inte ge sig in i, men jag kan inte låta bli.
Hur skulle jag överleva förlusten av Saga? Det finaste, mest värdefulla som finns för mig och Frank. Det bästa som hänt, och det finaste vi någonsin gjort.
Jag kommer vara lika tacksam om Saga är det enda barnet vi får- då är vi lika nöjda som om vi skulle få 1,2 eller 3 barn till. Så länge hon är frisk och hos oss, då är jag nöjd. Och jag skulle gå genom eld och lågor för henne, ge mitt liv utan att tveka för att rädda hennes.
Hon är allt, det som får min värld att fortsätta snurra efter förlusten av Åke. Hon ger mig glädje och framförallt hopp. Med sitt skrik, sitt skratt, sin rultiga gångstil, sina tjocka lår och sitt underbara leende.
Hon gör både mig och Frank hela. Lilla hjärtat, vi älskar dig. <3
Just nu går mina tankar till er- jag hoppas ni tar er ur sorgen, och en dag ser livets ljusa sida igen. Jag lider med er. Och, för vad det är värt- er lilla flicka är jättevacker. Jag vet att inga ord räcker till, men ni ska veta att vi lider med er, det gör vi alla.
Kommentarer
Trackback
