1 månad

En lång, sorgsen månad har gått. Jag saknar dig, men jag tror att jag har accepterat det nu. Till en viss del i alla fall.
Jag har förstått att du inte kommer tillbaka till oss, att du faktiskt är borta. Jag har fått gråta, skrika och svära på hela situationen. Och på nåt sätt känns det som en befrielse.
Nu kan jag minnas dig med glädje- fast tårarna kommer fortfarande när jag tänker på dig. Men det går lite lättare.

Jag pratar med dig varje dag- oftast när jag ska sova. Jag säger god natt, och hoppas på ett svar. En liten liten vindpust, en liten liten smekning på min kind.
En dag får jag det, det är jag helt säker på.

Jag saknar dig, och jag älskar dig.

I minnet du lever, du finns alltid kvar
I minnet vi ser dig, precis som du var

<3

Vi ses i Nangijala, älskade du.


Idag fick jag veta en jättetrevlig sak. Mitt i all denna sorg så visar sig lyckan och glädjen ändå!


2010-05-07

Begravningen var i fredags. Den var vacker. Otroligt vacker. Mamma och Rickard hade gjort det precis så som jag tror att Åke hade velat ha det. Musiken var fin. Blommorna var fina. Kistan var fin.

Men, det var det sorgligaste jag varit med om. Jag vill inte göra om det- fast jag vet att jag måste.
Att se mamma gå fram till kistan, där hennes älskade låg. Se mina bröder gå fram till sin styvfar för sista gången. Se Åkes bröder och syster, syskonbarn. Hans vänner. Det var så många som brydde sig om honom, som ville ta farväl.

Det brast nästan med en gång när jag såg kistan. När Björn Afzelius "Tusen bitar" spelades. När Henrik Åbergs " Du är alltid en del utav mig" spelades.
Jag fick sagt det jag ville till Åke, det enda som egentligen betydde något. Jag viskade det till honom, innan jag la ner min ros. Jag älskar dig...

Det värsta för mig, var när dom läste upp alla vackra blommor som skickats till kyrkan. Till Åke. Han tog upp en liten bukett med rosa rosor, och jag såg med en gång vem den var från. " Farväl morfar"- Saga.
Tårarna kom som aldrig förr, jag ville bara resa mig och gå därifrån. Och så la någon en hand på min axel- jag vet inte vem, men det värmde. Tack.
Jag önskar så att Saga kunde fått lite mer tid med honom. Att han fått se henne gå, höra henne prata. Höra henne säga morfar till honom.
Jag är så tacksam för den tid dom fick ihop, och den tid jag fick med honom.

Nu har jag förstått att han inte kommer tillbaka, och det gör ont. Ondare än någonsin. Men, jag vet ändå att han finns här, och stöttar oss. Han ser efter mig, Frank och Saga. Han finns alltid där för mamma och mina bröder. Alltid. Så länge vi minns honom försvinner han aldrig. Och Åke, jag kommer för alltid att minnas dig, du har alltid en plats i mitt hjärta och jag kommer att tala om för Saga hur mycket du betydde och hur mycket du älskade henne.





Vila i frid, älskade.

Du är för alltid en del utav mig

Åke, älskade du.

Här skiljs våra vägar i livet
Den väg vi tillsammans fick gå
Jag tog aldrig nånting för givet
Min saknad känns smärtsam ändå

Du skänkte mig glädjen och skratten
I din värld fick jag komma in
Du var den lyssnande rösten i natten
Du gav mig den som var din

Du är för alltid en del utav mig
Som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus
Som en hälsning till dig
Som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

Här skiljs våra vägar i livet
Men du lät mig tidigt förstå
I stjärnorna står det vi skrivit
Tillsammans för alltid ändå

När natten så stilla sig sänker
Finns tystnadens tomhet hos mig
Och likt den klaraste stjärnan som blänker
Så stark är min kärlek till dig

Du är för alltid en del utav mig
Som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus
Som en hälsning till dig
som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig
Då fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

RSS 2.0